Pojkvännen läste min blogg och blev snäll. Han gjorde min Desperatekväll till ett rent nöje. Mitt i alltihopa när jag bad honom spola tillbaka någon minut för att jag missat lite stund frågade han: "var var vi?". Hörde ni, vi!? Han gillar nog också Desperate egentligen, han är bara för stolt för att erkänna det tror jag. Desperate var otroligt bra förresten, som vanligt. Därefter fortsatte den lugna kvällen i soffan med att vi såg Ratatouille, fantastiskt gullig film. Riktigt bra och absolut sevärd.

Nu är det sent, dags att uppsöka sängen. Åh nej, insåg just att vi inte bäddat färdigt sängen ännu. Påslakan och örngott fattas. Joel har nämligen tvättat idag och det blev verkligen en total tvätt. Förutom det sedvanliga såsom kläder, underkläder och stumpor - ni vet - fick sig även alla handdukar och sängkläder en omgång hos tvättmaskinsmonstret. Undra förresten hur många udda sockar vi fick över idag? Det slutar alltid med att tvättmaskinsmonstret slukat den ena sockan från diverse par, hur man än försöker förhindra det. Senast klarade vi oss bra, bara två sockar blev utan make/maka.

Nog pratat om detta, dags att bädda. Godnatt och Puss.

Hej jag heter Sara. Min favorit tv-serie är Desperate Housewives. Varje måndag laddar jag ner det senaste avsnittet, det vill säga just nu. Varje måndag klagar min pojkvän på att jag "stjäl hans bandbredd" under tiden jag laddar ner veckans avsnitt av min favoritserie. Han menar att han får för hög "ping" i sina spel som gör att han inte kan spela. Jag vill poängtera att vi båda betalar bredbandsräkningen och att jag därför inte stjäl hans bandbredd - den är precis lika mycket min. Varje måndag kväll, en liten stund senare när jag efter många om och men krupit upp i ett hörn av soffan med en skål popcorn eller något annat gott talar pojkvännen igen. Jag måste visst använda hörlurar för ljudet av Desperate Housewives gör att han inte hör vad killarna på Ventrilo säger i sina hörlurar.

Jag tror inte att han gillar min favoritserie något vidare bra.

Äntligen! De ringde idag från något spisföretag och deklarerade att de vill komma hit och installera vår nya spis imorgon. Tyvärr var det ju ganska oturligt att de skulle välja en av de få dagar det planerat sen länge tillbaka att åka iväg , men det blir kul att komma hem på kvällen och ha en sprillans ny spis i köket! Jag sa att det var helt okej att vaktmästaren släpper in spismannen, för jag vill ha min spis så fort som möjligt :)

Imorgon är det då Ängelholms sjukhus som gäller. Jag ska till en läkare där som ska göra sin egen bedömning om huruvida han håller med läkaren uppe i Luleå om att min operation bör genomföras. Vi snackar näsan fortfarande, detta har varit en sjukt lång process och jag är less på att inte riktigt kunna andas som jag ska vid det här laget.

Eftersom jag dessutom flyttade mitt i processen blev den än mer utdragen eftersom jag då skulle remitteras runt till olika sjukhus här i Skåne innan man kom fram till var jag slutligen skulle få min behandling. Phew. Jag hamnade alltså i Ängelholm vilket till råga på allt ligger 7 mil härifrån, d.v.s en timmas resa med tåg. Förhoppningsvis blir allt bra nu.

Puss

Förresten somnade jag i Joels famn mitt under filmen igår, så jag kan inte riktigt säga om den var bra eller inte. Den del jag såg var trots allt underhållande men den sena timmen arbetade emot mig.

Joel är på jobbet som vanligt och jag har bara tagit det piano hittils idag. Umgicks lite med Magnus och Joel imorse men tyvärr stack de iväg kring 1-tiden och jag lämnades till mitt öde här hemma. Idag känns det dock bra, jag får ingen ensamhetsångest alls faktiskt.

Igår när Joel skulle iväg till jobbet blev jag smått hysterisk och började storgråta för att jag inte ville vara ensam. Stackars Joel, han tyckte att det var tungt att lämna mig ensam trots att han var tvungen. Jag kan inte riktigt förklara det särskilt bra alls egentligen.. ibland blir det bara så. Jag älskar Lund och jag trivs jättebra här, både i stan i helhet och i lägenheten. Alla vänner här nere är jättehärliga och klimatet är sjukt härligt. Ibland rinner dock bägaren över för att den blivit överfull av saknad. Jag saknar alla där hemma, familjen och vännerna i synnerhet men även småsaker som Max Luleå City (Max i Lund håller faktiskt inte riktigt måttet!), caféer och gud vet allt. Jag går absolut inte runt och är ledsen varje dag, långt ifrån, men någon gång i månaden ungefär får jag mina gråtattacker och vill bara vara hemma i mammas famn forever. Så är det.

Det är tungt att flytta till en helt ny stad där man inte känner någon, och hade jag inte haft Joel att luta mig mot när det blåser kallt vete tusan vad jag hade gjort. Kanske hade jag varit hemma i mammas famn på riktigt, vem vet? Däremot är det en otroligt härlig upplevelse att bli vän med en ny stad, lära känna alla vägar och genvägar och ta reda på dess alla hemligheter allt eftersom. Vilken väg går egentligen fortast att cykla till skolan och var ligger alla H&M-butiker? Mycket sådant har jag lärt mig nu, och då känner man sig än mer hemma i sin nya stad. Hemma fast långt borta från mitt hem.

Nu ska jag studera. Puss

Kom nyss hem igen, tar nu en kopp te med Joel och Magnus. Jag och Anna käkade middag, sen kom även Madde hit. Därefter hade vi lite förfest här och när Joel slutade jobba kom dessutom han och Magnus hit, sedan skulle vi ut. På alla nationer var det sjukt lång kö så vi gick från kö till kö tills vi bestämde oss för att gå hem igen (grymt kallt ute också!) och äta godsaker och mysa istället och i detta läge är vi alltså nu. Filmen Office Space är igång på tv:n och jag ska nog kika lite på den nu.

Puss

Det blir inte en urtråkig och ensam kväll ikväll i alla fall, skönt. Anna kommer hit snart och vi ska laga någon form av mat, kanske tacos, och sedan ska vi på inflyttningsfest i en studentkorridor ser det ut som :) Nu ska jag faktiskt sminka mig snygg(are?). Puss

Åh vad jag hatar att vara ensam hemma hela tiden. Ännu värre eftersom Joel alltid jobbar kväll och det känns extra ensamt när det är mörkt ute. Nu har han åkt till jobbet och jag ser fram emot ännu en ensam dag i ensamhetens tecken. NOT! Ska nog höra med Anna och Carro vad de sysslar med idag, kanske något spännande?

Monsterdisken fick så den teg i alla fall. Hah.