Luleå here I come! Jag har saknat dig en del, käre gamle stad. Det blir mycket som ska hinnas med under min fyradagarsvisit, men det känns bra :)

Har precis vaknat och planerar att äta frukost bara herrn i huset vaknar. Brukar annars få äta frukost själv så pass ofta eftersom vi jobbar/går i skola helt olika tider så jag tänkte vänta på honom idag. Ska iväg en sväng till skolan senare, har repetition av Kommunalrätten med studentlärarna. Sen blir det bara att cykla hem i ilfart, slänga på mig väskan och sätta mig på bussen som tar mig till flygbussen som tar mig till flygplatsen.

Klockan 23.00 ikväll är jag hemma om allt går enligt planerna. Vi ses! Puss

Sittningen i torsdags var en så kallad "Tjejcasa" och var således endast till för tjejer med undantag för de kalsongbeklädda, inoljade manliga servitörerna. Under kvällen var det två killar i bar överkropp som spelade en massa myslåtar och senare var det dags för besök av en manlig strippa. Han hade tydligen, har jag fått höra i efterhand, blivit vald till Danmarks bäste manlige strippa både år 2006 och 2007 - storslaget! Det var totalt kaos framför scenen och alla tjejer var som galna, det var grymt kul att se.

Ni hör väl själva att det var en enastående lyckad kväll för alla av det kvinnliga könet? Kvällen till ära fanns det cirka tre olika dresscodes för alla närvarande flickor. Vårat sällskap hade "schoolgirls" och alla var så underbart söta. Övriga teman var Sex and the City och "Ursäkta, jag kom fel!" har jag för mig.

Här nedan kommer en bild eller två för att ytterligare illustrera kvällen som helt klart var en kväll man inte glömmer i första taget!

Tr oskyldiga skolflickor: 

Hysteri under strippans framträdande:

När man var fjorton år tyckte man att allt möjligt var pinsamt i allmänhet och föräldrarna i synnerhet. Nu för tiden har jag sedan länge kommit över det där med att tycka att saker är pinsamma och rädslan för att göra bort mig, dock med vissa undantag. Idag, gott folk, måste jag dock säga att jag råkade ut för ett av de där sällsynta undantagen!

Jag satt på övervåningen i Juridicums bibliotek, och där sitter väl närapå ett femtiotal knäpptysta studenter och studerar flitigt. Det är ungefär så tyst att man kan höra andetagen från killen tre bord bort för att vara exakt.

Där satt vi, mitt bland alla främlingar och studerade för oss själva. Vid det specifikt pinsamma tillfället hade jag hörlurarna till min rosa iPod nano på mig med Coldplays "Fix You" på hög volym ringandes i öronen. Plötsligt ser jag till höger hur Madde viker sig dubbel av skratt, tittar skyndsamt till vänster - samma symptom har även drabbat Anna! Åh herre gud, jag inser att det är jag som är föremålet för deras ohejdade skrattanfall. Fan. Vad har jag nu gjort?

Jag tar långsamt av mig hörlurarna och frågar med en teaterviskning Madde vad som är så roligt. Hon väser skrattande fram att jag sjungit med högt till musiken i min iPod, musiken som bara jag och ingen annan kan höra. Vilken nedrans dödssynd. Jag kan inte leva längre. Alla har hört mig, fan fan fan.

Frågan är om jag vågar gå till skolan imorgon? ;) Bikten är över för stunden, nu ska jag försöka packa lite. Sällan att jag kommer att våga lyssna på musik på planet imorgon.. eller på flygbussen.. eller någonsin igen. Damn.

Som ni säkert blivit bekanta med vid det här laget har jag en tendens att vara förvirrad på morgnarna. Imorse till exempel var inget undantag. När Joel tittade in för att säga hejdå innan han cyklade iväg till jobbet vid halv åtta tiden frågade jag min käresta varför han hade svans. Alltså svans som i en sån som djur har på bakdelen. Jag såg hela scenariot framför mig, och till alla er som någonsin spelat WoW: han hade en Draenei-svans. Jag såg den! Eventuellt såg jag den medan jag blundade, men där fanns den.

Det är nog dags för lite frukost nu känner jag, magen kurrar. Gäsp. Puss

Det finns många saker jag och min käresta har gemensamt. Vi gillar ungefär samma musik, vi har en gemensamma möbler, en gemensam lägenhet, ett gemensamt bankkonto och mycket mer därtill. Vi är kort sagt väldigt gemensamma. Det senaste nyförvärvet som bidrar till att ytterligare öka vår gemensamhetsfaktor är identiska vitguldsringar på våra vänsta ringfingrar.

Nu vet ni!

Sittningen var härlig och maten var grymt god!

Nu är jag hemkommen för att uppsöka sängen och vila upp mig inför morgondagens skoldag. Lämnade in arbetet vid sex-tiden ikväll, känns sjukt skönt. Tänkte ta en relativt lugn helg denna helg och försöka läsa ikapp lite litteratur som jag inte hunnit med under de senaste veckorna.

Natti, Puss!

Jag bestämde mig sent omsider för att stanna hemma från de två föreläsningarna idag eftersom jag insåg att det inte finns en chans i världen att jag ska hinna färdigt arbetet. Sittning ikväll, får se hur det blir med den då. Turligt nog var den inte en sån sittning man behöver köpa biljetter till i förväg så jag förlorar i alla fall inga pengar om jag inte hinner gå ikväll, ändock en rolig upplevelse :(

Vi får se hur det blir helt enkelt. Nu skulle föreläsningen i allmän förvaltningsrätt ha börjat om en minut och därför skall jag börja skriva så det känns som att jag ersätter den med något nödvändigt.

Puss!

Hej! Jag är hemskt ledsen för avsaknandet av nya fräscha blogginlägg de senaste dagarna men jag har varit tvungen att spela rollen som duktig student en stor del av tiden på sistone. Inlämningsuppgiften skall vara färdig till på fredag och jag fokuserar min energi på den just nu av logiska skäl. Det går faktiskt ganska bra nu när man väl satt sig in i alla förarbeten, lagtexter, Lagrådsyttranden och utskottsbetänkanden. 

Idag är det Johannas födelsedag och vi har varit ute och käkat på indisk restaurang här i Lund med hela gänget. Efter middagen gick vi vidare till en bar och drack varsin öl/cider eller vinglas eftersom vi var smått besvikna på att den indiska restaurangen inte serverade annat än vatten/läsk/juice och dylikt. Supergod mat och trevligt sällskap, en lyckad kväll. Tyvärr blev den en aning kort (nåja, 4 timmar iaf) eftersom merparten av oss var tvungna att upprätthålla vår image som duktiga studenter. 

För övrigt önskade jag på hemvägen från skolan att jag hade cyklat förbi ett specifikt barn i 10-års-åldern några sekunder tidigare. Jag hörde tyvärr bara avslutningen på hans, vad jag förmodar, långa utläggande som avslutades som följer: "..och det är så bebisar blir till!". Shame on me, jag borde ha cyklat lite fortare så jag hört resten. Då hade jag säkerligen haft en fin historia att berätta nu, men tyvärr gjorde jag inte det. 

Mitt skrivbord är helt dränkt i papper angående olika delar av lagstiftningsprocessen för SFS 2004:1045, helt fantastiskt översvämmat. Jag har till och med börjat inkräkta på Joels halva. Stoppa mig någon! 

Nu ska jag fortsätta plita ner bokstäver i mitt WORD-dokument. Puss