Jag har tappat en del av en lagning i en kindtand, det känns jättekonstigt med ilningar och liknande. Tur att jag ändå ska till tandläkaren nästa vecka.

Varit trött som en liten sömnalv idag, vaknade vid två-snåret och har inte gjort många knop sedan dess, bara myst och ätit en fantastisk middag med familjen och morföräldrarna.

Igår var jag och malin på en jättehärlig promenad i kvällssolen, var nog ute i runda slängar bortåt en timma. Malin ville att vi skulle skaffa oss en and. Jag avböjde.

Jag måste varkligen sluta vara så himla självkritisk. Varför kan jag inte bara förstå att jag är bra som jag är och sluta leta efter fel och tvivla på mig sjäv? Tänk vad enkelt allt hade varit! Varför överanalysera saker, t.ex tittar jag på varje bild ungefär sjuhundra gånger och varje gång lyckas jag hitta en ny liten detalj som jag är extremt missnöjd med. Teoretiskt sett vore det terapeutiskt att lägga upp en ny bild varje dag på bloggen som jag är riktigt missnöjd med, men självklart går det inte. Det tar emot. Rädd för att andra ska se det som jag ser. Varför?

Grattis än en gång, allra käraste mamma. Av mig har du fått det du änskar dig allra mest idag, kramar och gos. Varje kram från mig är tydligen enligt hennes egen utsago värd mer än en present för tusen svenska kronor. Det betyder att min mamma blivit en mycket rik kvinna idag. Tack för att du orkar vara vår underbara mamma varje dag, du är bäst. Je t'aime.