Igårkväll insåg jag att jag har tappat förmågan att vara lite djupare. Jag hade den förut, och jag gillade den. Jag trakasserade alltid folk med frågor som inleddes "Tänk om..?" eller "Vad hade du gjort om..?" eller "Vad finns utanför universum?". Nu gör jag inte sånt längre, och det känns riktigt tråkigt. Jag vet inte vad det beror på, men jag har några teorier (OBS! Det är bara mine egna löjliga teorier klockan tre på natten!):

• Yngre tonåringar tänker mer på livet, funderar och reflekterar mer, och är överlag mer nedstämda än äldre tonåringar/yngre vuxna. Nedstämdhet --> mer funderingar --> djupare tankegångar.

• Happy people have no stories. Jag är jäkligt tillfreds med livet som det är just nu, eller i alla fall med i vilken riktning det för mig för tillfället. Jag ser fram emot vad som kommer hända inom det närmaste halvåret och jag är för en gångs skull inte orolig och stirrig över alla förändringar.

Självklart kommer jag då till en punkt där jag måste berätta vad det är som är planerat för sommar och höst och resten av livet. Det känns skumt att det är så få som vet, att jag inte har berättat så mycket för folk. Det var helt annorlunda när man gick i skolan förra våren. Då var det mest populära samtalsämnet: vad ska DU göra efter studenten? Nu är det efter studenten. Mitt sabbatsår är snart slut. Verkliga val i livet är gjorda, visserligen inte skrivna i sten, men närapå.

Jo, gott folk, jag och Joel blir skåningar till hösten. Shit! Skåningar! Det känns underligt, men bra. Det känns faktiskt riktigt bra. Innan dess är det en hel del jobb kvar på vägen, och vi får se vad dessa skåningar kommer att göra i slutändan, men jag kommer helt säkert börja plugga igen. Jag vill lära mig saker, min kunskapstörst har kommit tillbaka och jag känner mig fit for fight igen. Andrahandsvalet blir att jag börjar på juristlinjen. Det är min safe-plan, tråkigt men safe. Förstahandsvalet är inget jag vill basunera ut riktigt ännu, det är så skört. De som vet vet, de som inte vet ännu får ge sig till tåls ett tag till.

Den 1:a augusti klockan jättetidigt bär det av till Spanien också, för 2-3 veckors semester tillsammans med hela Joelfamiljen. Den ser jag verkligen fram emot!

Innan dess blir det att jobba rumpan av sig på Max, men det är lugnt för då blir det klirr i kassan så småningom, vilket är himla najs när man ska flytta!  Men nu börjar det bli sent, jag återkommer.

Natti!