Ventilationssystemet gav upp vid ett-tiden. Det säger nog det mesta.

Restaurangen var rökfylld, andning var svårt, hosta vanligt förekommande bland både gäster och personal. Ögonen tårades. Det var en tropisk värme på omkring 35-40 grader inne i hela lokalen. Jag skojar inte ens lite.

Anna ringde runt som en vettvilling i försök att få tillstånd att få stänga restaurangen, det var svårt men till sist sa restaurangchef Magnus (eller om det var distriktschefen?) att vi fick stänga om kön tog slut. Omöjlig uppgift tänkte vi, men efter  klockan tre hände det, som genom ett trollslag blev det ett uppehåll i den strida folkströmmen och vi fick klartecken för stängning, vilken lycka.

Att få tillstånd att stänga en Maxrestaurang, gott folk, det är en prestation! Det är mycket mycket ovanligt, och jag är ruskigt glad att vi fick lov att göra det inatt. Det känns just nu som att mina lungor är rostiga på insidan och min hud luktar rent ut sagt förjävligt. Jag måste duscha.

Ledig i fyra dagar nu, härligt härligt. Nu ska jag njuta.

Måste varva ner med nåt avsnitt av One Tree Hill innan jag kan somna tror jag, jag är fortfarande speedad som en iller på extacy.

Ich liebe dich