Jaha, då har man precis sett färdigt det första avsnittet av Top Model. Tycker verkligen att en del av de personer som gick vidare var riktiga bottennapp, men det löser sig säkert.Ikväll har jag spelat sällskapsspel med Nikolina, jag vann över lägset, yay! Jägersro är ett rikigt underbart spel :) Annars idag har jag inte alls varit produktiv. Sovit länge, räknat lite matte. Varit ur gängorna om man säger så.Det känns bara så omöjligt just nu. Ingenting verkar gå min väg helt enkelt. Hur ska man egentligen veta när det är dags att låta någon gå? När man ska släppa taget helt enkelt? Jag känner mig så kluven..

Vaknade precis och fick höra av mamma att mormors ögonsten, katten Leo, som varit bortsprungen sedan i lördags hade hittats överkörd. Stackars lilla kissen. Han var så mjuk och fluffig och mysig. Och stackars mormor, ja, vad hon gör utan den katten det vete gudarna. Han var hennes lilla baby, och hon skämde bort honom så gott hon kunde. Aww, nu blir jag ledsen i ögat.Måste gå och käka frukost, titta så söt han var :'(