Käraste Joel var besviken över att jag inte nämnt honom i dagens blogg, så han ska få ett alldeles eget inlägg nu.Det är helt sjukt jobbigt att du bor 150 mil bort, jag kan inte ens beskriva hur tomt det känns i hjärtat. Att inte kunna ha dig här närhelst jag vill, och att du inte bara är en tiominuters bilfärd bort för jämnan. Det är tufft.Jag tycker inte om att sova ensammen, och allt känns mediokert och meningslöst när du är borta älskling.Postiva tankar är svårt, men tro mig, jag försöker.Det känns bara så tungt att dagar som den när bilden nedan togs bara inte kommer att hända i nuläget :'(

Det känns jätteroligt. Att äntligen ha något vettigt att göra om dagarna - att plugga matte. Helt fantastiskt var det också att jag fick reda på att Carro också ska börja läsa samma kurs som jag imorgon :) Tydligen hade hon sagt det hela tiden, men det verkar inte ha fastnat i mitt huvud förrän nu. Men jag är glad iaf!Idag har jag varit på stan och uträttat några ärenden tillsammans med Andreas. Bland annat fick jag faktiskt denna gång ett par nya glas i mina glasögon istället för de gamla, hoho. Nu ser jag jättebra. Nästan för bra tror jag..Annars har dagen varit lugn. Inga sensationer eller nyheter. Kvällen blir också den lugn, har inga planer för den över huvud taget.So long!